Herregud. Jag fick nyss veta på att det är studiedag imorgon, och jag har varit sjuk de två senaste dagarna, men planerade att komma imorgon.
Tänk om jag hade gjort det! Hahaha åh.
I alla fall. Mår bättre just nu; kan vara på grund av värktabletten. Lyssnar lite på Elvis och dansar med fötterna (ni vet, viftar på fötterna fram och tillbaka)
Snart ska jag se på nån film, och här är en bild på blommor.

Jag är förkyld. Så sprang jag ut i regnet utan skor, trampade nästan på en mask. Lite dumt kanske. Mår verkligen inte bra nu.
Mina naglar är ljusrosa btw. Vem bryr sig.

Mina älskade flickor här mycket gemensamt. De har stora runda ansikten, stora ögon, små läppar och små näsor. Och på alla finns något som inte borde finnas där. Demonögon.
Jag är egentligen inte speciellt nöjd med någon av teckningarna i sig, de är faktiskt inte alls noggranna eller fina utan mer med idéerna. De liknar spöken. De är
ett tyst eko av något som funnits för länge sedan. De existerar inte.
En sak till; jag älskar katter

Ska beställa avslutningsklänning från etsy om ett litet tag, den är turkos.
Om en timme kommer några kompisar hit, mina föräldrar ska iväg och jag kände inte för att vara ensam. Jag kommer förmodligen försöka få dem att se på ett avsnitt av doctor who men de kommer förmodligen bara bli arga ): fast jag bryr mig inte, de förlorar bara på det!

Är så trött så jag skulle kunna dö ):
Så gör jag ett blogginlägg istället för att sova hahahah
Bara kände för det.
Imorgon ska jag köpa kläder och sen ha en filmkväll med några kompisar.
Idag var tråkigt.

Jag har tappat räkningen på hur många jävla skräckfilmer jag har sett, jag visste att det skulle hända någon gång. Det stör mig, jag hade en lista med 40 filmer men jag har inte uppdaterat den.
Försökte nyss komma på alla men det blev bara 63, jag vet att det är fler Haha vem bryr sig.
Det är maj, snart är det juni. Jag gillar juni.

Gud, när blev klockan så mycket?!
Min hund sover bredvid min säng, det är varmt.
Har kollat på doctor who i några timmar.
Och imorgon sänds ett viktigt avsnitt, säsongsfinalen faktiskt.
Är lite eller ganska mycket eller kanske extremt rädd

Detta är så extremt svårt att förklara, tro mig, jag har försökt. Men jag försöker igen.
Okej.
Människor, de flesta människorna, fyller sina liv med ordinära sysslor som mat, tv, sömn, två veckors semester och jobb.
Men tänk om man inte nöjer sig med det? Vad händer om man vill ha mer?
För jag vet att jag inte vill leva så. Då dör jag hellre. Men vad ska man då göra? Vad hjälper? Finns det något botemedel för rastlöshet?
Jag är rädd för att det inte finns det. Jag tror att det finns, någonstans, om man letar länge, men jag vet ju inte. Och det leder till en outhärdlig rädsla. Är det ens lönt att tänka på det? Det kanske kommer en anledning, en anledning att leva, snart. Jag är ledsen, men än så länge ser jag faktiskt ingen anledning annat än hopp, om att jag ska hitta något. Hoppet om att det blir bättre. Men jag är fortfarande så rädd, och jag känner mig ensam, för här är det enda stället jag kan prata om detta. Säger det inte ganska mycket?
Nog om detta. Jag är trött, detta är vad som händer när jag inte kan sova. Står inte ut med tankarna.

Kollar på doctor who. SUPLAJS!
Snart ska jag färga håret.
Ganska arg på allt idag, lite.
Karen är söt.
Hejdå

Kollar på doctor who. Det har jag gjort ungefär hela dagen.
Igår gjorde jag detta btw.
Detta avsnittet är det tråkigaste någonsin, på riktigt!
Hejdå.

Jag ska sova ett litet tag nu, har träningsvärk. Grannarnas barn för oväsen, bläh.
Avskyr mitt hår, varför klippte jag det kort. Jag skulle färgat det istället så hade jag sluppit bli trött på det. Jaja. No turning back.
Jag är förkyld, det är jobbigt. Ska kolla på Funny face sen för den är rolig och Audrey är söt.

Jag är skyldig er bilder.

Jag är uttråkad. Vad finns det ens att göra? Bläh.
Hejdå

Herregud, skrev nyss ett extremt långt inlägg här och det försvann FYFAN VAD JAG ÄR ARG. Så var det ett sånt roligt inlägg som inte handlade om mina jävla tankar, åh ):
SÅ. ARG.
Ska till frisören om en halvtimme iallafall. Vet inte riktigt hur mycket jag ska klippa, vill så gärna ha kort hår (axlarna ungefär) men jag kommer fan aldrig våga XD
Och så ska jag köpa hårfärg. Vet inte riktigt när jag ska färga, antingen idag eller imorgon.

Jag är en tyst person. Jag är blyg.
Varför? Är jag osäker på mina egna kunskaper? Nja, inte så farligt, inte jättemycket.
Jag vet inte varför. Jag vet inte varför det känns som om jag ska gråta när jag gör något fel, eller varför jag rodnar så fort någon jag inte känner pratar med mig.
Tänk er det. Känn empati.
Ponera att dina lärare kräver att få veta varför, och kräver att du ska ändra på dig när du inte har en aning om hur. Folk brukar undra, när man är tyst. Om jag är dum i huvudet eller bara blyg.
Jag är blyg, fastän jag önskar att jag kunde uttrycka mig genom min röst som jag gör genom bokstäver.
Inte ens med mina närmsta väninnor öppnar jag upp helt, jag vågar inte, de kanske slutar gilla mig om de vet exakt hur jag är.
Det är svårt, vet ni. Det är det.
Om ni sett mig i verkligheten, om ni ser mig i verkligheten igen, tänk på denna texten då.
Och förstå att varje gång många tittar på mig samtidigt, har jag samtidigt ett krig i min själ