Mina älskade flickor här mycket gemensamt. De har stora runda ansikten, stora ögon, små läppar och små näsor. Och på alla finns något som inte borde finnas där. Demonögon.
Jag är egentligen inte speciellt nöjd med någon av teckningarna i sig, de är faktiskt inte alls noggranna eller fina utan mer med idéerna. De liknar spöken. De är
ett tyst eko av något som funnits för länge sedan. De existerar inte.
En sak till; jag älskar katter